Amningsfred

Innan jag blev gravid trodde jag att amning är något som är helt självklart, att det alltid kommer helt naturligt både för mamman och babyn, och jag hade nog aldrig hört att många ofta har svårigheter och kanske behöver kämpa länge för att få amningen att funka om de vill amma, och att det inte alltid kommer sådär självklart och naturligt som jag trott.

När Oliver äntligen kom ut dendär onsdagseftermiddagen efter en 34 timmars förlossning utan sömn var jag så trött så jag knappt kunde hålla ögonen öppna. Det var verkligen en otroligt mäktig känsla att få upp honom på bröstet och få se honom för första gången, men ändå var ögonen svåra att hålla öppna. Efter en stund och lite limsa sa barnmorskan att vi kunde prova sätta honom till bröstet och jag tänkte nog att hur kommer detta gå, jag vet ju inte alls hur man ska göra! 

Till min stora lycka så kom allt faktiskt sådär självklart och naturligt för oss som jag tidigare hade trott att det gör för alla hela tiden.

Amningen fortsatte att funka hur bra som helst även efter att vi kom hem från bb. I början låg jag alltid och ammade i soffan eller i sängen, och när vi fick in tekniken kunde vi även sitta. Ibland gjorde det så ont att ögonen tårades och jag fick bita mig i läppen för att hålla mig stilla, men efter några veckor gick allt som på räls! Efter ett par veckor började jag även pumpa mjölk för att Sami skulle kunna mata och jag kunde fara hemifrån en stund ibland. 

Jag hade planerat att helamma fram tills att Oliver var 6 månader, och när den tiden började närma sig kände jag att jag var ganska färdig med amningen, men kände mig ändå självisk för att tänka så, då allt ändå gick så bra och Oliver verkade trivas med amningen. Det var därför lite av en lättnad för mig när han, ca 2 veckor före 6 månaders strecket, helt tydligt också var klar med amningen. Nästan som över en natt ville han inte mer. Ett par veckor fortsatte vi med att bara nattamma men sen lämnade det också successivt bort. Det kändes skönt att vi båda var "överrens" och nöjda med att sluta amma.

Allt kring amningen funkade verkligen jättebra för oss, och det är jag jätteglad för! Det har endast lämnat positiva minnen kvar av amningen, och jag hoppas det går lika bra om vi nångång får ett barn till!

Amningsfred för mig är att få vara stolt över sin amning, att man ska få amma var och när som helst, men att man också ska få sluta amma när man vill, eller inte amma alls om det är så. 

Amning är mellan mamman och babyn, och ingen annan ska lägga sig i nån annans amning.




---

Min syster och ett par av hennes klasskompisar som studerar till hälsovårdare i Åbo har startat bloggen amningsfred16 som en del av deras examensarbete, för att tillsammans med Folkhälsans förbund rf. uppmärksamma amning på sociala medier samt göra det till en naturlig och accepterad del av vardagen.
Skriv själv ett inlägg eller kommentar på deras blogg om vad amningsfred betyder för dig!