Man ska sova på natten

Ojoj nätterna här i huset alltså hahah.. 

För ett par veckor sen drömde jag att S och O skulle iväg på nån resa, och S sa åt mig att packa en väska åt O med hans kläder. Jag stiger irriterat upp, går ut i hallen och börjar fundera vilken väska jag ska packa i, när jag kommer på att O inte har nån egen väska. Jag blir ännu mer irriterad och först då märker jag att det är mitt i natten, jag står i en bäckmörk hall och S och O ska ingenstans. 

För typ en vecka sen låg S o sov helt stilla i allsköns ro, när jag plötsligt slänger mig över honom och håller fast hans huvud. För det är ju Oliver som håller på faller ur sängen.

För några nätter sen sätter jag mig upp i sängen, lägger armen runt S ena ben och pajar det försiktigt. Jag hör hur S andas där bredvid, och märker till min förskräckelse att Oliver (benet) inte andas. "NEJ NU HA VI SOVI PÅ A SÅ HA A DÖÖÖD" far genom mitt huvud innan jag märker att det är ett ben jag kramar, och Oliver sover skönt i sin egen säng i sitt eget rum.

Förra natten tog jag plötsligt ett stadigt tag om lampskärmen på mitt nattduksbord, för det var Oliver som satt där och höll på falla bakåt..

Så att jaa.. spänning i vardagen(-natten).