Jag hinner inte med

Alltså hörni, se på dethär, det sjukaste jag nånsin sett;

HUR ÄR DET MÖJLIGT!? 

Min lilla bebis som bara låg och åt, kakkade och sov för några månader sen nu STÅR SJÄLV utan stöd!? 

Snart är man morsa åt en tonåring som har humörsväningar, är i målbrottet och smäller i dörrar och själv tror man väl att man fortfarande är 22 (jag förstår redan inte hur syrran har kunnat komma ikapp mig åldersmässigt).

Det är ju nog otroligt dethär livet.

Man märker verkligen att Oliver utvecklas jättemycket nujust, både psykiskt och fysiskt, varje dag lär han sig nåt nytt!