Motsatsen till gårdagen

Oj huhhu vilken dag alltså, typ total motsats mot gårdagens själagödning. Denna dag kan sammanfattas med ett ord: STRESSIGTSOMFAN.

Vi hade tänkt åka till Vasa idag, men när jag såg hur fint väder det var så försökte jag övertala S om att det inte var den bästa idén en dag som denna ändå, när vi har en hel del att göra på utsidan och 1års kalas i övermorgon. Nå, det slutade med att vi for till Vasa iallafall. 

Väl där gick vi i lite butiker, och efter en stund så började hungern göra sig påmind, både för oss och för O som tyckte allt var tråkigt. Nå, då slog vår helvetiska beslutsångest till. Alltså jag svär, att välja matställe har aldrig varit ett lätt beslut för oss. 

Tror faktikst vi funderade mindre innan vi köpte huset än vi gör varje gång när vi ska o äta nånstans. Och det värsta är att det är samma visa varje gång, och vi vet om det på förhand! Vi försöker därför alltid bestämma var vi ska äta innan vi far nånstans, men väl där så är man ju inte sugen på det, de är för långt dit, eller nåt annat som gör att planerna omkullkastas framför våra fötter, och vi står och är irriterade på hela världen som inte kan erbjuda passande matställe åt oss just här och nu.

Till sist var vi så irriterade så vi hoppade i bilen och åkte till Abc, där kan man åtminståne alltid lita på ordentlig vessa att byta blöja i och mat som passade oss alla (vi hade glömt ta med burkmat åt O så behövde  dessutom via butik vilket det ju finns vid Abc, our saviour).

Mätta och belåtna var shoppingfeelisen nästan återställd så jag bestämde att vi nog kunde ta ett varv genom GW gallerian också. Det ville inte killarna (eller åtmiståne inte den äldre) så de fick sitta snällt i bilen o vänta en halvtimme då. Moahah. Kände mig självisk men tillfreds med den lösningen. 

Heheh en liten kille frågade sin pappa där när de spelade nån låt där de sjöng "blablabla hallelujah" (ej psalm), "isi, miks ne laulaa halleluja?" "No ne sanoo vaan et se halle-poika pitää mennä lujaa".

Hem åkte vi sen via Nykarleby för att S behövde lugn i själen, och det skulle han tydligen få av att få se Nykarleby älv ett par sekunder medan vi körde förbi. Funkade måttligt. 

Väl hemma så hade otroligt nog inte alla dedär måstena som vi skjutit upp försvunnit, gräsmattan var ännu för lång, terassen var fortfarande ofärdig och kylskåpet var fortfarande tomt, så det var bara att sätta igång. Nu är klockan halv 10, dagens göromål är gjorda och jag fasar litegrann för morgondagens bakande och skurande. 

Men nu tänker jag bara sitta i soffan, rita och samtidigt småsnegla på nån serie resten av kvällen,