tisdag 23 augusti 2016

Känslan när man ska lämna sitt barn

Alltså nu börjar den sakta krypa in o knacka på, dendär känslan. 

Känslan av att hur i helsike ska jag klara av att va borta från mitt barn hela helgen!? Om jag får gissa så går ju världen knappast under för hans del, då han ju ändå har älsklingspappa att umgås o kramas med, samt kusinerna som han så fattat tycke för, där de säkert kommer spendera en del tid. 
Så jag tror ju att det säkert kommer va jobbigast för mig i slutändan.. För tänk, jag har ännu inte varit borta från honom 24 timmar ens, (nej, inte ens när vi var på hotellnatt för oss själva var vi borta ett dygn), och nu ska jag plötsligt inte se, krama och pussa på honom från fredag eftermiddag när jag hoppar i bilen mot Vasa, tills på måndag morgon när han vaknar! 
Usch jag blir ju nästan tårögd bara jag tänker på det.

lilla bebis Ollitrolli

Fast om jag ska försöka skjuta mammakänslorna till sidan och ta fram mitt äkta hardcore toughlove-self så tror jag ju nog att dethär kan vara bra för oss alla. Att Oliver och Sami får bygga sin relation ännu starkare och jag inser att världen inte går under fast jag inte är hemma ett par dagar, och får dessutom vila upp mig och sen återgå till att va glada utvilade mamman igen! Känns verkligen som att det kan behövas.


Hahah kom plötsligt på vad min fammo sa i somras typ:
"Ja tycker int na om Stockholm ja. Bara en massa folk som sitter o latar sig på café mitt på dan o int arbeitar na.. nää ja blir så irritera."

1 kommentar: