torsdag 18 augusti 2016

Låt mig va ifred

Ikväll hoppade jag i bilen o åkte en sväng till Kokkola! Det blev en sväng via hm där de inte hade vad jag egentligen sökte men kom iallfall hem med strumpor och lite andra nödvändigheter, och efteråt blev det mat på McD med Emmi. 

När vi beger oss därifrån händer dock nåt som i efterhand när jag hunnit smälta det lite, får mig att blir så förbannad så jag har svårt att formulera mig. 

Vi har ätit klart och jag för bort min bricka. Märker att en man står rätt så nära (inom min finska comfortzone som ju iofs kan va lite större än andras men ändå, han var nästan så han rörde mig-nära) men tänker inte desto mer på det, förrän Emmi sen säger typ att "oj va hande blinka o vifta åt de" medan vi går ut, vi konstaterar att vi har parkerat på olika sidor av huset så vi säger hejdå, och hon tillägger "bli int kidnappad nu!" då hon ser det jag inte ännu märkt. Nämligen att när jag svänger mig om, möts jag av mannen och hans vän, som blockerar min väg mot bilen. Jag tror först att det bara är i misstag att de står i vägen, så jag flyttar mig till sidan och försöker gå om, varpå de ställer sig i vägen igen. Jag märker att det inte är frågan om att de i misstag gick i vägen, så jag svänger mig om, ropar åt Emmi att jag hänger med ditåt en sväng, och joggar till henne och går till hennes bil istället. Även hon tyckte att de såg ut att vara up to no good så hon kör mig till min bil som jag snabbt hoppar i och kör iväg.

ALLTSÅ!? Ska man inte få gå ostörd utan att känna sig hotad när man försöker gå till sin egen bil kl. 21 en helt vanlig torsdakväll!? (eller när som helst annars på dygnet och vilken veckodag som helst för den delen)

Fick ju inte direkt bättre känsla heller när Emmi berättade att en tjej blev våldtagen mitt på ljusa dan när hon var ute på en joggingtur där i närheten för inte så länge sen också.

Dethär att man automatiskt känner sig hotad när man möts av främmande män, det är nog hemskt att det blivit så. Men så är det.

6 kommentarer:

  1. Fy va obehagligt! Tur att du int va ensam iaf.
    Å de e no hemskt, men ofta väljer de va man gör också, att man e rädd för främmande män. Typ undviker gamla hamn vid vissa klockslag. Fast man e tvungen att motionera på obekväma tider...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jaa! Ja alltså som 16 åring hadd ja int ens en tanke på att va rädd fast man gick ensam genom stan på natten, och nu sku ja aldrig göra de om int ja måst, då man emellanåt känner sig hotad t.o.m mitt på dan.. de ha no ändra mycket de senaste åren! 😣

      Radera
    2. Jag var där utanför MC i kokkola i torsdags. Jag gick till bilen och satte mig så ser jag en ganska ung kille komma rakt mot bilen så jag låser alla dörrar snabbt (tack och lov för centrallås) Då svänger han om mitt i ett steg och går iväg. Helt klart var han påväg mot min bil. Jag vågar inte ens tänka vad som hade kunnat hända. Kanske han bara ville fråga nåt eller så..men jag blev fundersam nu när ja läst va du skrev. Dessutom had ja ett barn med mig. Skrämmande.

      Radera
    3. Alltså dedär var sku ja gissa i 30-35års åldern.. Ja usch va skrämmande! Ja försökte faktiskt sen hitta en sån knapp i vår bil men hitta int.. tur att vi byter bil snart heheh.

      Radera
  2. Samma sak hände mig förra veckan också! En man kom efter mig på prisma parkeringen och när jag snabbt steg in i bilen så kom han på andra sidan bilen och satte sig breve mig, han pratade på knagglig finska och frågade något om växelpengar.. Jag steg snabbt ut ur bilen och gick in till mcdalds och satt där tills han avlägsnade sig från min bil.... Då låste jag dörren till bilen med nyckeln och ringde efter min bror.. Fy va rädd jag var!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. MEN VAFAN!! Usch va äckligt! Förstår absolut att du blev rädd!

      Radera