Han växer ikapp mig

Ser att folk har fyllt i hatlistor hit o dit, själv är jag en för livsglad o positiv person för att göra det (lololol århundradets lögn) men om det finns nåt jag hatar så är det att vara rastlös. 

Något vi här i huset är typ varje förmiddag. 

Varje dag blir min kontaktlista typ bombarderad med "vill naan göö naa!?", och ibland får man napp och ibland förblir man rastlös, som idag. 

Till sist kom jag på att vi sätter väl igång o bakar nåt då (när jag börjar baka vet man att jag är desperat efter nåt att göra), så vi letade upp ett recept och började på. Oliver vill alltid nu för tiden va med och se vad man gör, men det går ju oftast inte när man lagar mat då man är rädd att han ska bränna sig, men idag fick han äntligen vara med.

...och då slog det mig att när har mitt barn blivit så stort att han kan stå på en köksstol o "baka"!? Han låg ju just på golvet o kämpade med att lyfta huvudet! JAG har ju liksom inte blivit äldre, senast idag fyllde jag utan att tänka i ett frågeformulär med att jag är 21 år.