Blä

Jag vet inte om det är graviditetshormonerna eller mörkret, troligtvis en kombination av båda, som gör mig så jäkla hängig, sur och motivationslös. Det är liksom mörkt när man vaknar, ljust under typ en blinkning mitt på dagen o sen mörkt igen. 

Kan inte minnas att nån annan höst/vinter gjort mig så irriterad som denna!

Och jag har verkligen NOLL tålamod för bullshit och "jåmas" just nu. Typ när en av killarna i huset (ni får gissa vem) kastar min klocka o sminkborste i wcstolen.. Ingen pedagogisk ton från morsan (ok de Olli de handlar om) då kan jag säga, mer typ "NEEEEJ SLUUUT ÅÅÅV!". Eller under nattningen när lilleman försöker mosa moderns huvud genom stiga upp i sängen o stampa på det. AAARRRGHH jag får så fel i huvu!!! (kan va ett resultat av tidigare nämnda behandling) Därav kan jag försöka påbörja nattandet vissa kvällar men oftast får pappan ta över om inte killen råkar somna på typ 5min.

Och jag blir ju så irriterad på mig själv när jag har så kort tålamod o blir typ arg medsamma! Jag vill ju inte va en nej-tjatande (fast nåja, sku väl kanske int säga "joojo lägg i wc bara" fast jag sku vara pigg o tålamodig heller..) mamma hela tiden!

Ojoj, måste erkänna att jag längtar oerhört till början av februari när S o jag tänker ta en hotellhelg i Tammerfors för att se på Crossfit Winter War.