Finns det ingen bebis i min mage?

Idag var det dags för första ultraljudet med bebé #2!

Både Sami och Oliver var med och jag som hade oroat mig lite för hur Oliver skulle reagera då mamma hamnar ligga på britsen o få gegga på magen hade nog helt oroat mig i onödan, för han var så duktig i pappas famn hela tiden.

Istället hann jag oroa mig för nåt annat..

Hälsade på läkaren när vi kom in, jag drog upp tröjan och gick och lade mig ner varpå läkaren påbörjade undersökningen. Han sökte med ultraljudsmaskinen en bra stund på magen (säkert var det inte så länge men det kändes så) men ingenting kommer upp på skärmen, varpå han sen säger "jag ser ingenting här så vi får byta till vaginalt ultraljud". Alltså huhhu så orolig jag hann bli!

Redan när jag såg att han sökte hann jag ju tänka att "nej men herregud, jag KAN väl int ha inbillat mig alltihop!? Finns det ingen bebis där?!" Nå, jag steg upp, slängde av mig skorna o byxorna och lade mig ner igen. Till all lycka syntes sen direkt en liten bebis med ett snabbt dunkande hjärta på skärmen! 

4,6cm lång (tänk att man kan va så liten o så älskad redan) och uppskattat till vecka 11+3 som jag också hade räknat det till. Läkaren gick sen noggrannt igenom hela bebiskroppen och berättade om allt han såg och allt såg så fint och normalt ut. Jag tyckte dessutom man såg betydligt tydligare på det vaginella ultraljudet än vad vi fick se när jag var gravid med Oliver o de tog det genom magen. Sen visade han också så bra var embryot tagit sin början, var moderkakan ligger och hela livmoderhalsen/kanalen(?), mycket mer än vi fått se tidigare på ultran.

Efteråt for vi direkt till Fia och Colins för lite förmiddagslek innan middagsvilan. Oliver var så söt o ville gosa med Gry, han är alltid så intresserad och vill sitta o titta o paja på henne, så sött att se!

 En utomordentligt bra storebror tror jag nog det blir av honom!