söndag 29 januari 2017

Orolig men smärtfri

Jag har egentligen inte känt några riktiga rörelser i magen än, vilket jag gjorde redan i v.18 med Oliver i magen, så nu har jag gått o nojat i flera dagar om att nåt säkert är fel. Har knappt fått sovit ibland på natten då jag bara legat och oroat mig men på samma gång känns det lite "onödigt" att börja ringa nånstans för att få åka o höra hjärtljuden när det bara är en känsla jag har, inget konkret att gå på alls. 
Igår började jag som tur känna som en liten buff ett par gånger så nu har oron stillat sig en aning, men nog är det oerhört obehagligt att gå med oro i kroppen om att nåt skulle vara fel!

Nå, som tur går vi in i v.20 på tisdag och på fredag morgon väntar ultraljud! Det ska bli så oerhört spännande! Bäst ska det ju bli att förhoppningsvis få höra att allt är som det ska, men det ska också bli så kul att få veta om det är en liten kille eller tjej som växer däri! Jag tror ju att jag är en pojke igen medan Sami tror att det är en flicka, så vi får se vem som har rätt bara bebisen inte sitter helt tokigt och inte vill visa!

Och helt sjukt att hälften av graviditeten redan börjat ha avverkats!? Att man inte hinner med beror ju såklart på att man har en liten från förr att fokusera på men jag tror också det bidrar när jag inte ännu direkt har fått några krämpor (förutom ligamentsmärtor ibland) och fortfarande kan vara rätt så aktiv, förra gången hade jag ju redan helt sjuk rygg efter jobbet. Jag kan nu fortfarande arbeta som vanligt utan minsta smärta och tränar crossfit två gånger i veckan, samt preggosim en gång i veckan (slapp inte förra tisdan då S skulle på nåt men inkommande vecka blir det av!), till råga på att man varje dag dessutom kånkar omkring på en 1,8 åring utan minsta problemas!

2 kommentarer: