Visst kan jag det!
Jag kan faktiskt helt ärligt, från djupet av mitt hjärta säga att jag tror att Oliver kommer bli en fenomenal storebror!
Jag kan ju inte säga nåt med 100% säkerhet än före vi upplevt det, men när man ser hur han ser på babykompisen Gry, hur intressant han tycker att hon är och att hon nästan alltid är den första han far o sätter sig bredvid, och "pukipuki"-ar på magen, så hoppas jag ju att han kommer vara likadan med sin lillebror!
Han brukar aldrig bli svartsjuk när jag håller nåt annat barn i famnen, och jag hoppas ju att han från början ska se sin lillebror som en självklar del i familjen som mamma och pappa också måste få ge uppmärksamhet, men såklart kan man också förstå om det kommer upp lite svartsjuka nångång när han hittills i livet har varit mittpunkten i familjen, och plötsligt måste dela den platsen med nån annan. Isåfall hoppas jag att vi tacklar svartsjukan på ett bra sätt så han inser att han inte kommer blir bortglömd eller undanskuffad utan fortfarande är en lika viktig del av familjen som tidigare.
Ännu tror jag inte att han förstår att vi kommer få in en bebis i familjen, men kanske sen i takt med att magen växer mer och man kan börja känna sparkar på utsidan, samt att han blir lite äldre och förstående så ska vi försöka förbereda honom så bra som möjligt med att vi kommer få en till familjemedlem! Just nu gillar han att ibland sitta i syskonvagnen inomhus, och då brukar jag försöka förklara att en liten bebis ska sova i andra delen av vagnen, men jag tror inte att han riktigt förstår vad det är för bebis och var den plötsligt ska komma ifrån, heheh.
Jag är glad att vi kommer få även denna bebis på sommaren! Då kan man vara ute och Oliver kan leka i sandlådan medan bebis och jag sitter på terassen i skuggan och ammar t.ex.
Jag har förstått att det är vanligt och helt normalt att fundera på om man faktiskt kommer älska nästa barn lika mycket som man älskar den första, men det har jag inga tvivel om att vi kommer göra! Det känns på nåt vis så självklart att det ska vara två barn i vår familj och jag är säker på att kärleken räcker och blir över!
Men överlag så får vi ju se hur det går, jag är en sån person som inte ältar och funderar överdrivet mycket, utan mer tar det som det kommer - så det är så vi kommer göra helt enkelt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar