torsdag 11 maj 2017

En vecka efter kejsarsnitt

Idag är det redan en hel vecka sen dendär omtumlande dagen när jag plötsligt blev tvåbarnsmor och prematurmamma!

Det är helt sjukt hur fort tiden gått och jag hoppas det fortsätter gå i sånhär fart tills vi får hem lillebror! Ikväll kommer Samis mamma hit och imorgon hoppar jag och Sami i bilen och far upp till Uleåborg över helgen. Vi har bokat tid att prata med socialskötaren på sjukhuset imorgon också så då får vi förhoppningsvis lite mer reda i hur Sami har rätt att vara ledig och sånt.. Denna vecka + förra fredan fick han som sjukledigt p.g.a stress men det vore ju bra om han inte behöver börja nöta av pappaledigheten redan så att han inte har mer att ta ut sen när lillebror kommer hem.. det är ju då vardagen med två barn börjar på riktigt!

Det är ju också nudå en vecka sen jag blev snittad. Nåt jag inte hade läst på om alls då det var så långt bort i min vildaste fantasi att det ens skulle inträffa då jag ändå kunde föda Oliver normalt. Så det i sig var ju nåt helt nytt att gå igenom också som jag inte alls var förberedd på. 
Jag var egentligen inte direkt nervös före eller under operationen vilket jag också sa åt Sami, men då hela dendär dagen var så overklig så det kändes som att det inte var på riktigt. Jag var säkert lite i nåt chocktillstånd då allt gick så fort och det var egentligen först när barnläkaren kom och berättade att lillen var stabil och andades själv som man lite förstod att det faktiskt händer.

Enda bilden jag har från dendär dagen förutom några bilder på babyn sen. 
Här hade vi nyss fått höra att han lever och andas utan hjälpmedel.

Nåt jag är förvånad över är hur bra allt har gått efter snittet! Jag sa faktiskt en kväll åt Sami för några veckor sen att "typ de enda jag hoppas att jag int behöver gå igenom är nog kejsarsnitt, de verkar va så svårt efteråt och ta så sjukt så länge!", men tji fick jag, för det är nog faktiskt frågan om om jag inte tycker dethär har varit betydligt lättare än efter vaginala förlossningen. Nu har jag ju dock inte haft nån baby med mig 24/7 som jag behövt amma och lyfta och ha mig med så det är ju säkert annorlunda då också. Men överlag tycker jag att jag haft väldigt lite och överkomliga smärtor (smärtan i axeln var dock förjävlig men den gick också om efter ca 2 dagar) och idag rör jag mig egentligen som vanligt förutom när jag ska stiga upp från liggande/halvliggande ställningar. Lite ömmare vid såret är man ju och hamnar att tänka på att inga byxor ska trycka på just där men annars är jag ganska fine. Det som är nästan svårast är att minnas att jag inte får lyfta Oliver eller nåt tyngre än typ ett mjölkpaket på flera veckor..

En ganska otydlig bild för allas bästa, hehe. 
Snittet sitter lågt ner och läker jättefint, syns bara som ett streck om det inte vore för alla blåmärken.

Mjölken fick jag igång redan på bb, vilket jag faktiskt var ganska förvånad över, och likaså sköterskorna då det började komma så mycket ganska direkt. Kvinnokroppen alltså - fantastisk! Jag pumpade ur så mycket som bara kom sålänge vi ännu var där och lillen får ju ännu så små mängder så min mjölk räcker bra till nu fast vi är borta också. Här hemma pumpar jag ca var 3dje timme och fryser in, och så tar vi med det till Uleåborg imorgon.

5 kommentarer:

  1. Du e så duktig! Jaa tänk hur e kan funk såde bra me mjölken, otroligt! 😊❤

    SvaraRadera
  2. Fint att lillen har möjlighet att få mammas mat! :) blir man erbjuden något samtal om det som har hänt? Jag menar, det är ju ändå ett trauma(eller?) Jag kan tänka mej att det skulle vara skönt att då tala om det med någon?
    Kämpa vidare! :)

    SvaraRadera
  3. Angående det där med rätt till ledighet för pappan. När vi fick vår prematur för snart 2 år sen så har jag för mig att pappan kunde få ett d-intyg (?!) utskrivet av en läkare för att kunna vara med i vården och samtidigt inte behöva ta av pappaledigheten. Det borde ni nog få veta av nån på sjukhuset i Uleåborg!
    Kul att läsa att allt verkar gå bra framåt med er Noel, så hoppas vi att ni slipper närmare hem så småningom. Å hem till vardagen med familjen. Kämpa på!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tyvärr fick vi reda på idag att Sami int är berättigad d-intyg då man för att få det måst va delaktig i vården dagligen o alltså hela tiden vara här i Uleåborg vilket vi int har möjlighet att vara.. :/

      Radera
  4. Det där d-intyget var lite knepigt att använda, för oss funkade det inte alls, men för andra kanske det går att använda. I vasa får man prata med psykolog o socialarbetare (för att reda ut pappaledigheter å amdra typer av ersättningar) så man har nog möjlighet att prata av sig.

    SvaraRadera