torsdag 25 maj 2017

Lyssna på magkänslan

När jag pratade i telefon med vår hälsovårdare från rådgivningen här om dagen så sa hon att sen vi fick Noel är det nu flera gravida som varit extra uppmärksamma på fosterrörelserna och nämnt oss och hur det gick för oss när de varit dit på besök. Det tycker jag är så bra att jag genom att dela med mig om vår historia kunnat motivera flera att vara uppmärksamma och känna efter om allt känns bra eller inte i den gravida kroppen! 

Tänk att om jag inte hade farit in till mödrapoli dendär torsdagsmorgonen så hade Noel troligtvis inte varit vid liv mer. Vi hade tid till rådgivningen tisdagen veckan efter, dvs 5 dagar senare och tänk vad lätt det hade varit att bara tänka att vi väntar och kollar upp det då istället. Tänk vilken tur att jag litade på magkänslan dendär dagen och kände att jag ville kolla upp hur han mådde innan dess. 
Jag hade ju varit lite orolig redan flera veckor innan, och det första jag sa med tårarna rinnande åt sköterskan efter att ha varit på ultra här i Jeppis och fått reda på att han inte mådde bra, var att jag borde ju ha kommit tidigare. Jag har dock inte jättesvårt att förlåta mig själv just för att han överlevde, men om han inte hade gjort det kan jag nog lova att det inte hade varit lika lätt.

Alla 5 läkare vi träffade innan de tog ut honom sa alla att han inte skulle klara sig länge till i magen, och det bekräftade även läkaren specialiserad på prematurer vid Oulu ett par dagar efter att han var född. 

Så om det är nåt jag vill uppmana alla gravida att göra, så är det att lyssna på kroppen och din egen magkänsla. Jag vet att det tjatas om att det är bättre att kolla upp en gång för mycket än för lite, men ändå var det svårt åtminståne för mig att erkänna för mig själv att jag faktiskt var så pass orolig att jag ville att de skulle kolla upp hur det stod till en gång extra. Men om det känns som att nåt inte är som det ska, åk och kolla upp, oftast är det kanske inget men ibland är det som för oss, inte en dag för tidigt och nästa dag är det kanske för sent.

2 kommentarer:

  1. Man ryser när man tänker på hur det kunde ha gått! Du räddade ju livet på ert barn genom att fara till mödrapoli:) bra att er historia gör att fler kolla om de är oroliga! Hann tänka många hemska tankar när jag själv låg på sida i vårt baksäte på väg till vcs när vattnet gått i v 31+6 och de från förlossningen ringt upp mig igen o beordrat sidoläge i bilen så att navelsträngen inte skulle "ramla" ut o hamna i kläm o strypa syretillförseln ifall jag börjat öppna mig..eftersom bebisen troligtvis var så liten att den inte skulle täppa till "utgången" men risk då att navelsträngen ramlar ner..ucsh!

    SvaraRadera