tisdag 16 maj 2017

På fel ställe var man än är

Två dagar har vi nu varit hemma och gett all uppmärksamhet åt vår lilla stora Oliver. Så stor, duktig och förståndig har han blivit och det tar så i hjärtat att behöva lämna honom igen. 

Imorse var vi o lekte skorpanparken och eftermiddagen har vi spenderat utomhus här hemma med favoritsysslorna, såga och spika!

Imorgonbitti skjutsar pappa upp mig till Uleåborg och så kommer Sami dit på fredag, och så stannar vi till söndag. Det är så delade känslor man har inom sig hela tiden då det alltid känns som att man är på rätt men ändå fel ställe. När jag är hemma känner jag mig hemsk som har en liten som ligger ensam (med personal runt sig hela tiden iofs men utan mamma) på intensiven i Oulu och när jag är där känner jag mig hemsk då jag vet att Oliver saknar mig här hemma. Nu i helgen vet jag åtminståne att Oliver kommer ha roligt hos mommo och moffa då en av hans favoritpersoner, moster "ii" är hemma från Åbo! 
Sen får vi hoppas att det inte behöver bli så många resor så långt norrut mer, om han kanske får flytta till Kokkola så småningom. Men självklart vill jag ändå att han ska stanna i Oulu så länge det behövs då han får den vården han behöver där.

Uppdateringarna vi fått om Noel via telefon de senaste dagarna nu är att allt fortfarande är på samma bana, han är stabil och mår bra men har lite pulsdippar emellanåt, (vilket jag alltid blir helt livrädd när han har o maskinen tjuter) men får alltid fixat det själv hittills. Han får 15ml mjölk varannan timme och magen funkar oftast av sig själv.

Mamma var hit med lite minikläder åt Noel ikväll som hon köpt. Åt Oliver hade jag en endaste body i storlek 50 och den hann vi aldrig ens använda! Dehär (stl 44 och 50) är ju ännu helt enorma åt Noel och det är så svårt att föreställa sig hur stor han kommer va när han kommer hem då man inte har nån aning om när det blir..


Om nån läsare haft prematurbebis, hur stor/lång var hen när ni fick åka hem tillsammans? 
Visst är det nån 2kg's gräns de brukar ha om allt annars är i skick eller hur är det?

10 kommentarer:

  1. Är osäker på omde hade nån 2kgs gräns i vasa. Vår flicka var ca 2,5 kg när vi fick åka hem o då hade vi varit där i 4 veckor. Huvudsaken var att hon inte hade haft nga puls- o saturationsfall på 7 dagar före hemfärd, de vulle vara riktigt säker på att hon var stabil. I åbo borde de också ha 7 dagar utan puls-o sattfall mendet verkar variera lite beroende på var i Finland man befinner sig..men man vill ju nog själv också att barnet är stabilt när man åker hem! Jag sov hemma ka ske 5 nätter under de där 4 veckorna, jag var på sjukhuset med lillan o maken var hemma med de två älder barnen (3 o 6 år), fast de barnen saknade mig hade de det bra med pappa o jag la all min energi på lillflickan. Men nog var det svårt o jobbigt o nog grät jag många gånger men till slut kom vi oss äntligen hem =)

    SvaraRadera
    Svar
    1. De va bra att veta dedär om puls o saturationsfallen! Han har nog haft pulsfall nu dagligen men ofta bara 1-2 gånger per dag, får hoppas de växer bort helt så småningom!

      Radera
    2. Ska svara med mitt namn nu! Vår flicka kunde ha upp till 7 puls -o sattfall om dagen, oftast strax efter matning, så det blev ett evigt fundrande på hur många ml mjölk hon skulle ha per måltid..fick hon för mycket ökade puls-o sattfallen o fick hon för lite gick hon upp för lite i vikt. Klarar er son av att hålla värmen ännu o är han i kuvös mycket?

      Radera
    3. Äschdå va jobbigt, men tur om de redde upp sig sen! :) Noel klarar int riktigt att hålla värmen själv ännu men de har nog kunnat sänka temperaturen i kuvösen lite så det på väg mot rätt håll! Han är alltid i kuvös om han inte är hud mot hud under filtar, men det är som sagt bara för att hålla värmen. :)

      Radera
  2. Forts..o magsonden slapp hon först 4 dagar innan hemfärd, hade gett mig f***n på att den skulle birt innan hemfärd! Men magsonden var inget hinder för hemfärd ifall allt annat var ok!

    SvaraRadera
  3. Vår kille var 1.8kg då vi slapp hem från Vasa. Han är prematur född i v. 36. Han hade näs-magslang några dagar hemma ifall han inte skulle orka äta.
    Tyckte själv att han var så liten så har svårt att föreställa mig hur liten Noel är.

    SvaraRadera
  4. De måst nog vara svårt när man sku vila vara på två ställen samtidigt. Han verkar jo nog vara en kämpe er lilla Noel,styrkekramar ❤

    SvaraRadera
  5. Hejsan, Kom in på din blogg via Finlandssvenska bloggare. Stort grattis till er lilla kämpe! Skönt att läsa att läget stabilt! För ganska exakt 4 år sen var vi i samma situation som er, då våra pojkar föddes med brådskande snitt i Uleåborg. Ena killen vägde också exakt 1050g! Men födda i v.27+6. Känner såå igen mig i alla de tankar o funderingar du skrivit om. Vi får vara såå Tacksamma över den otroligt goda sjukvård som vi har i Finland! Er kille är nog i de bästa händerna! Kändes bra på det sättet när man åkte hem, visste att pojkarna blev väl omhändertagna på avd 55! Men kommer så också väl ihåg, liksom du, då man sku ha vela vara på två ställen samtidigt..vår förstfödde då i lika ålder som er. Våra killar var 6 veckor i Uleåborg, 4 veckor på sjukhuset i Kokkola och slapp hem två veckor innan beräknat tid, när de lämnat bort näs-mag sonden och åt alla måltider ur flaska. Med 3h mellan. 2,1 och 2,3 kg. Såå små :) men hade no bara nån enstaka plagg skaffat i stlk 44..mesta nog stlk 50 som vi vek upp vid behov. Kämpa på! -kramar :) fråga bara nåt du undrar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din kommentar! "Skönt" att höra om nån annan i samma viktklass och hur lång sjukhusvistelsen blev, det är ju så individuellt och beroende på hur de mår men intressant att höra ändå! :)

      Radera
  6. Hej o grattis till lilla, lilla babyn :) Vi har också en prematur, född i v 33+2 i Vasa, vägde 1849 gram. Var en vecka på sjukhus i Vasa, flyttades till Jeppis sjukhus i 3 veckor. Gränsen där var då (för 4 år sen) 2500 kg för att bli hemskickad, men vår kille var så "duktig" så vi slapp hem då han var knappa 2300 gram...

    SvaraRadera