fredag 16 juni 2017

Tankar inför hemfärd

Idag när jag kom till Kokkola märkte jag att vår lille kille endast satt fast med en endaste sladd i monitorn! Han har alltså varit stabil så länge nu att han inte behöver elektroderna på kroppen mer utan klarar sig endast med saturations- och pulsmätaren runt foten. Idag vägde han 1925g så nu är det inte långt från 2kg! Framsteg!

Om allt fortsätter som det gör nu så kommer vi alltså att få ta hem honom på onsdag! De ska ännu göra uppföljning på biljudet i hjärtat då med ultraljud så de vill att han ska stanna där tills dess. Känns både roligt, spännande och skrämmande att få hem honom och det kommer säkert bli en intensiv tid i början med omställningar för hela familjen. Det kommer säkert ta en tid innan man riktigt kommer in i rutinerna så i början kommer vi ta det lugnt och försöka att inte ha så mycket besök fast säkert många skulle vilja träffa honom.

Sami och jag ska sova i ett familjerum med honom från måndag till tisdag så då får man prova på att själva ta hand om honom dygnet runt, så det känns bra som lite förberedelse.


Det som jag nästan är mest nervös inför just nu är att få i honom tillräckligt med mjölk då han emellanåt är så trött och inte riktigt orkar äta. Han har ätit alla mål ur flaska (han får nu 47ml) både inatt och idag, men när jag var där orkade han endast amma 15ml och sen fick han resten i sonden. Känner mig också lite kluven till dethär med ammandet.. Jag skulle nog gärna se att vi får det att funka men han orkar ju inte amma hela mängden mjölk som han behöver, så då hamnar man alltid att sätta till i sonden, och då kan man ju alltså inte ta bort den.. Han somnar som en stock alltid efter amning så att fylla på från flaska efteråt går inte heller..

Hur har ni andra som haft prematurer gjort?

14 kommentarer:

  1. Jag gav flaska och testammade två månader. Plötsligt började amningen fungera och vi fick ta bort flaskan helt. Jobbiga månader men det gick och jag är väldigt stolt över oss.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det ska du vara! :) Skulle va så skönt att få amningen att funka helt så skulle man int behöva håll på koka flaskor o ha sig, och betydligt lättare om man ska nånstans än att börja ta med mjölk som ska hållas kall o sen värmas..

      Radera
  2. För oss blev det nog flaskmatning, men det tror jag berodde på stressen jag kände då. Inte så enkelt med en liten på sjukhus och en liten 2.5 åring hemma, som också ville ha sin mamma. Det är ju några år sen för min del, 1997..men jag minns det som igår ändå. Min prematur är numera en lång grabb som snart fyller 20år! Gör som du själv känner fungerar för er😊 Lycka till!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jaa det är nog det jag tror kommer bli jobbigt med i början då Oliver är van att få all uppmärksamhet här hemma o plötsligt ska jag sitta o mata/amma lillebror stup i kvarten.. nå vi får se hur det börjar gå o ta de som de kommer.. :) Tack!

      Radera
  3. Jag lyckades få amningen att funka tills vi åkte hem, men bara 4 dagar före blev det, sonden togsbort 3 dagsr före vi for hem. Vi fick låna en våg från hvc så jag skulle ha koll på att hon faktiskt gick upp i vikt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag ringde rådgivningen igår så de ska ringa upp på måndag så får vi låna hem en våg, så får jag följa med om han går upp som han ska.. :)

      Radera
  4. För oss togs sonden bort samma dag som vi skulle åka hem, verkligen inget att rekommendera. Jan var nog kanske inte redo att komma hem då än. Vi satt med flaska med mjölk jag pumpat. Han orkade inte riktit äta, så varje mål slutade med att vi satt med en liten spruta o sakta droppade åt honom. Han skulle till rådgivning o kontrollvägas varje vecka och vi märkte ju att han inte gick upp så bra i vikt just pga att han ännu inte orkade riktit äta. Så då skrevs det ut premilon mjölkpulver åt honom från apoteket. En mjölk som jag förstod är extra bra o sammansatt för prematurer och oj så han började öka i vikt och blev snabbt starkare sen han fick den mjölken. Ammningen blev tyvärr till ingenting. Idag är han 9 år och mår bra om än lite små sviter efter syrebrist vid födseln. Hans poäng var 2-7-7. Men hans lungor sjönk ihop och han låg i resperator en vecka, hade många saturationsdippar och flera återupplivningar. Tog 3 timmar innan han ens orkade andas något själv utan det var bara återupplivningsmaskinerna som andades åt honom när han föddes i v 32+2... Han fick en så jobbig start.

    SvaraRadera
    Svar
    1. När vi matar från flaska orkar han nog oftast äta ganska bra, så jag funderar på att ge grundmängden från flaska o sen amma till om han vill ha mer.. För mig skulle jag gärna ha kvar sonden när vi åker hem som säkerhet men vi får se hur det börjar gå de här sista dagarna nu!

      Dedär premilon talade läkaren om igår så det lät som att vi kommer att börja ge det som tillägg typ 2ggr per dag ganska direkt så att han säkert fortsätter gå upp i vikt, om jag förstod rätt.

      Men oj nej vilken tung start! Och i precis samma vecka och dag som Noel blev född.. Vilken tur att han blev bra till slut ändå!

      Radera
  5. Va fin han e! Lycka till då e blir dags att åka hem :)

    SvaraRadera
  6. Jag kämpade på med amningen och vägrade ge upp. Pumpade samtidigt och gav det med kopp o flaska. Men flaskan påverkade killen direkt - det var ju så enkelt. Så efter ca 4-5månader kunde jag helamma. Jag fick massor av hjälp från amningspoli. Det e bara att ringa och prata med dem. Du kan också åja dit så de fpr se då ni ammar. Jag var dit 3ggr.
    Tips. Läs denna bok: Amning i vardagen

    SvaraRadera
  7. Jag pumpade o gav i flaska enbart första tiden så man hade koll på mängd o sånt. Eller eh, jag gjorde så i sju månader!! Amningen blev aldrig riktigt till något då babyn inte orkade suga där i början o sen blev hen ju van o äta ur flaskan. Det var ett himla jobb att pumpa, men det vet du säkert ren, men såååå värt det då jag dels kunde vara trygg med mängden, dels kunde ge min mjölk!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo det är ju en del extrajobb med att pumpa men som du säger, tryggt då man vet exakt vad de får i sig.. :)

      Radera