Idag för 11 år sen var det liksom idag, söndagen i slutet på Jakobsdagarna. Jag var 14 år och satt hemma i mitt flickrum i Eugmo och var nervös som tusan, för att jag för första gången skulle ha hem en pojke! Inte vilken kille som helst heller, utan en 17 årig stenfinsk jättecool motorcykelkörande stadspojke! Jag hade kvällen före när vi pratade på msn sagt ja när han frågade om han fick komma till mitt dagen därpå, och jag minns att jag var så jäkla nervös innan hans storebror kom och släppte av honom. (och hur nervöst det var att berätta för mamma att han skulle komma, huh!) Hur besöket sen gick till minns jag inte riktigt (förutom att vi satt o hångla i mitt rum heheh), men kommunikationen gick väl knappast helt smärtfritt med tanke på mina då obefintliga finskakunskaper och hans ytterst knaggliga svenska (fast de behövdes väl int så mycke annan kommunikation förutom hångel heller iofs heh). Men den gick väl m.a.o. inte riktigt åt skogen med tanke på att vi sitter här idag!
En tid senare hemma hos Samis bror. Sami med megafult blonderat hår och jag inne i min emo döskalleperiod hahah.
Sen dess har vi hållit ihop, genom jobbiga tider och genom härliga tider.
Vi har skaffat hund, köpt hus och skapat underbara barn tillsammans.
Det finns ingen som känner mig bättre, som jag litar på mer eller hellre delar mitt liv med!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar