Vet ni vad jag blir riktigt skitirriterad på?
Ni kan säkert själva lista ut vilka kommentarer jag syftar på.
Det verkar ju faktiskt ibland som att såna som aldrig själva är/varit ute på stan en kväll med vänner tror att ett par glas alkohol alltid leder till att man blir stupfull, ramlar, inte kan uppföra sig normalt och blir en allmänt odräglig människa.. Är det bara pga okunnighet eller dumhet?
Sen att dessutom börja klanka ner på en mamma om att hon nog minsann inte ska va borta en kväll från bebisen och om hon prioriterar det så borde hon nog inte ha skaffat barn över huvudtaget.. Seriöst!? Jag har inte ens fött ut mitt barn än o jag har redan förberett S på två kvällar i sommar som jag vill gå ut o umgås med mina vänner (åtminståne jeppisdagar-torsdan om de har nån bra artist vid After Eight är min "lediga" kväll i sommar). Älskar jag inte mitt barn för det? Är jag på nåt sätt dåligare än en mamma som sitter hemma i 18 år (vilket vissa verkar tycka man borde göra)?
Nej, det tycker jag faktiskt inte!
Självklart går barnet alltid först, men jag tror nog att man också måste få tänka på sig själv lite emellanåt också (och åtminståne mitt o J's barn har ju faktiskt 2 föräldrar som duger lika bra att va hemma båda två). Är man en social människa kanske man inte ens mår bra av att sitta hemma 365 kvällar om året, blir deprimerad och inte alls den bästa mamma-versionen man kunde va.
En glad, nybliven 19 årig Beth som absolut inte funderade på bebisar o elaka kommentarer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar