lördag 21 oktober 2017

Lördagsfiika

For in till stan idag på en kaffe med min vän Katja. Parkerade i grottan vilket jag brukar göra speciellt på lördagar då det är gratis (när hinner man ens in i veckan till stan öht?), och konstaterade återigen hur bekvämt det är med parkering så centralt! Skulle ändå till H&M med en påse gamla kläder och slapp att parkera just intill dörren till affären. 
Känns som att många är så negativa till parkeringsgrottan under torget och ja, kanske inte världens nödvändigaste att den byggdes, men nu när vi ändå har den är det ju ännu onödigare att den står tom!


En smörgås, bakelse och frappe (because why not) på Fiika med Katja följt av en loppisrunda med mamma - perfekt lördagseftermiddag! 


umppashottit på

En av årets julklappar blir absolut lite nya jumppakläder åt Oliver. Det är de enda som går på nu, visserligen de flesta kläder (dock sällan byxor, bara shorts nujust) bara man försäkrar att "joo dehär ÄR en jumppapajta!", heheh. Men lite äkta typ fotbollströjor och -shorts borde nog införskaffas så han kan "heija håått!" (=springa fort). 

Nån som vet varifrån såna kan köpas?

Fotbollssetet med efternamnet på ryggen är en storfavorit, de fick han som gäst på Lo's tvåårskalas förra sommaren!

torsdag 19 oktober 2017

Husets highs and lows

Kom här om dan att tänka på att vi bott här i vårt hus nu i ganska exakt 6 år. Jestas i vääde så tiden går! Jag var nyss fyllda 20 år när vi köpte stugan, och här är man nu sex år äldre och två barn rikare.

Vårt hus är byggt på mitten av 1980 talet och sen vi köpte det har vi egentligen renoverat det mesta. Vi har målat taket och bytt ut golvet, totalrenoverat badrummet och tapetserat om alla väggar, de flesta rummen två varv på grund av min ändring i tycke och smak. Vi har rivit ut köket och satt in nytt, och satt in en dörr ut till bakgården. 

Och jag kan äntligen säga att jag faktiskt trivs rätt bra i vårt lilla hus! Men det har tagit sin tid, för det är nog kanske bara 1-2 år sen jag börjat känna så på riktigt. Den största skillnaden gjorde nog dörren ut till bakgården och den andra vardagsrumsrenoveringen faktiskt. Ännu skulle jag nog vilja hitta ett hus lite mer på landet att renovera upp och göra vårt eget av, men nu känns det inte längre så bråttom ändå.

Fortfarande finns det ju ställen i huset som man tycker om lite extra, och ställen som man kanske inte ser som sina favoriter..


Denhär lilla hörnan i vardagsrummet är nog en av favoriterna! Liksom jag tror att vårt sovrum kommer bli sen när man får flytta ut spjälsängen, sätta sängen tillbaka till mitten av rummet och köpt en sänggavel och nya sänglampor (lär ta ett tag med andra ord..). Men dethär hörnet känns som att riktigt återspeglar min stil, ganska enkelt, grått, svart, vitt och lite träfärgat. Enkla linjer utan så mycket extra krusiduller, och bilder på våra nära och kära. Och såklart gungstolen som jag tycker är så snygg så snygg.

Ska vi dra över åt andra hållet med ett ställe som kanske inte är en storfavorit, så är det hjälpköket. Hit samlas all reklam och pafflådor innan de går till sista vilan, skåpet som aldrig blir tömt på tvätt och alla skor som knappt nånsin längre får känna marken utomhus under sig. När man tar sig tid att städa rent så vet man att det om några dagar ser likadant ut igen, för alla saker som inte har nån specifik plats att bo på bara draaas dit av nån konstig anledning. Som tur finns det en skjutdörr mot köket så man ibland slipper se eländet.

Även lillwc'n är ett ställe som jag ogillar, och som vi faktiskt inte gjort nåt åt alls då det blev renoverat bara några år innan vi flyttade in.. Nu börjar ju det dock närma sig 10år sen redan och det kliar nog lite i fingrarna för att ta tag i det projektet..

Tio föräldrafrågor

Hur många barn har du, och hur många planerar du att skaffa?
Två små prinsar! Det känns som att det räcker riktigt bra med två, samtidigt som jag lite sörjer över att jag inte fick föda ut Noel själv som jag hade hoppats och var så peppad på att få göra. Känns som att det inte är helt omöjligt att vi skulle ha en till men är också rädd för hur det blev med senaste graviditeten, att det skulle kunna hända igen och att man inte skulle hinna ta ut barnet i tid.. Fy vill inte ens tänka tanken! Så troligtvis lämnar det på två här barn i denna familj och det känns riktigt bra det också!

Ett redskap/verktyg som är barn/babyrelaterat som är ett måste hos er?
Barbapapa nattlampan, den är i användning här varje kväll och natt! Oliver går och hämtar den från laddningsstationen på kvällen och har den i sängen medan Sami läser en bok åt honom, sen har jag den på i vårt sovrum hela natten så att jag ser att amma Noel och så Oliver hittar dit när han kommer på natten och vill sova med oss. Riktigt behagligt ljus som inte är för starkt, lampan han inga skarpa hörn och blir inte varm fast hur länge den är på - perfect for kiddos!


Något du älskar att göra med ditt/dina barn?
Att göra aktiviteter som man ser att Oliver tycker är roligt. Springa riktigt hårt, cykla med balanscykeln eller öppna paket, hahah.

Hur har ditt liv förändrats sen du fick barn?
Det har förändrats så otroligt mycket, främst för att det fick en mening. Var snudd på deprimerad i flera år innan jag blev gravid med Oliver, kände att livet knappt var värt att leva och det var helt ärligt det som blev räddningen för mig, vilket inte många vet om då jag ännu har väldigt svårt att prata om det eller djupare känslor överlag. (förespråkar dock absolut inte att skaffa barn för att komma ur depression eller liknande)

Favoritbutik att shoppa till barnen och varför?
Inte direkt en butik men loppis! Bättre för miljön och där kan man hitta lite vad som helst, tyvärr är kläder i Olivers storlek (98-104) ofta väldigt urtvättade och slutanvända så jag hamnar mer och mer att handla ur butik åt honom. Då blir det kanske oftast Lindex.

Har du alltid velat ha egna barn? Varför/varför inte?
När jag var liten ville jag adoptera en kinesisk flicka, sen skulle jag inte ha barn alls men till sist kom jag nog fram till att jag ville ha egna biologiska barn, där runt 16 års åldern kanske. Då tänkte jag att jag skulle vilja ha första redan när jag var runt 20 år, men när den åldern kom kände jag mig inte alls redo, så det dröjdes tills jag var 23 när vi kände att det var dags och Oliver föddes! 

Det bästa som finns med att vara förälder?
Den obeskrivliga kärleken man får och ger. Det finns inget liknande.

Ditt bästa tips till en ny förälder?
Fråga råd av andra om det är nåt du tvivlar på och låt det ta lite tid att lära känna ditt barn, vad hen tycker om och hur hen funkar, planera inte in för mycket saker den första tiden utan ta dagarna som de kommer!

Slutligen, visa oss en bild på dig och ditt/dina barn!

Listan snattad från Carros blogg!

onsdag 18 oktober 2017

En stor värld att utforska


Dagens fysioterapi blev en timme uppskjuten pga försovning så vi hann nästan få langvänto i väntrummet, men det är ju sånt som kan hända! När vi sen slapp in för Noels jumppatimme kunde fysioterapeuten konstatera samma som jag gjort den senaste veckan - oj så han utvecklats!

Han är plötsligt såå mycket mera "med" sådär som vanliga babysar är när de har märkt att de har en omgivning runt sig. Hittills har han varit ganska inom sig själv men nu är det helt som att han öppnat skalet och börjat krypa ut. Han ser saker, följer med blicken mycket bättre, tar tag i saker och håller ögonkontakt, samt skrattar!


Det känns verkligen som att denhär spädistiden har varit hur lång som helst, han är 5,5månader men i utvecklingen skulle jag säga kanske som en 2-3månaders, och det är självklart att allt tar extra tid med den starten han fick. Men nu plötsligt händer det massor och det är så roligt!

tisdag 17 oktober 2017

Stilrena hyllor - tips!

Måste passa på att tipsa om snyggaste hyllorna jag sett på länge nu finns på Campadre!
Precis min stil, klickade direkt hem den runda modellen!
De finns i NEWS BY DORRE kampanjen!
Och som sagt, fri frakt!

Delade meningar om barnuppfostran

Såg att en av mina facebookvänner delat en artikel om barnuppfostran, så jag klickade mig in och läste.. Nu måste jag erkänna att jag inte är nån riktigt hardcore nära förälder men försöker ändå uppfostra mina barn enligt den "tekniken", eller vad man ska kalla det. Dvs förklara varför man inte får gör på ett visst sätt istället för att bara förbjuda med "NEJ" osv (don't take me wrong, säger nog nej också men förklarar sen varför), samt att lyssna på mina barn och vad de vill. Ibland kan man verkligen undvika många onödiga konflikter bara man lyssnar på sina barn! 
Nu ska jag också påpeka att jag själv inte är speciellt påläst ang. barnuppfostran utan går ganska långt på sunt bondförnuft.
Tänkte kommentera lite mina åsikter ang. artikeln, då vi tydligen har lite delade åsikten om en del.. 
"Den brittiska barnflickan Emma Jenner, känd för reality-serien "Take Home Nanny," har delat sina fem av de viktigaste punkterna till att dagens föräldrar misslyckas med att uppfostra sina barn med Huffington Post.
Jenner, som också är en barnförfattare, menar att barnuppfostran går idag i fel riktning, hon beskriver det faktiskt som en allvarlig kris.
1. Föräldrarna låter barnen kontrollera dem
Du sitter vid frukostbordet och du har fyllt dricka i den röda koppen. Barnet säger att den hellre vill ha den blåa koppen. Föräldrarna ger då barnet den blåa koppen eftersom de är rädda för att barnet ska bli arg, rasande och gråta.
Enligt Jenner är det här helt fel sätt att hantera denna situation. Varför är du så rädd för vad som händer om du byter en kopp? Det är DU som bestämmer i huset, inte barnet.
Om barnet får ett raseriutbrott, låt barnet få det här. Men ta bort dig själv från situationen så att du inte behöver lyssna på det. Tänk också på vad du lär barnet om du gör det - barnet kommer att inse att man kan få sin vilja om man får ett raseriutbrott och då har du plötsligt skapat ett ännu större problem för dig själv.
Min åsikt: Dethär är just en sån situation där det enkelt går att undvika en konflikt. Varför inte inkludera barnet och låta hen välja kopp från första början? Det gör jag inte för att jag är "rädd" för att barnet ska få ett raseriutbrott men i såna situationer när det inte handlar om nåt viktigare än det, så är det enligt mig helt onödigt att börja bråka om det. Sen att gå bort från situationen om barnet är argt? Say what? Det är väl då barnet behöver förälderns närhet som mest, när hen har en känslostorm inuti sin lilla kropp och inte vet nåt bättre sätt att uttrycka det på. 
2. Ställ krav på dina barn

När ett barn går amok och ställer till en scen - oavsett om det är hemma, i affären eller på en restaurang - rycker många föräldrar på axlarna och säger "Det är ju hur barn är”
Emma förklarar att barn är kapabla att göra mycket mer än deras föräldrar tror. Till exempel, respekt, seder, generositet, dagligt hushållsarbete och självkontroll. Tror du att ditt barn inte kan duka själv om du ber honom/henne?
Ditt barn kan göra det. Föräldrar bör höja förväntningarna de har på sina barn, som på det sättet kommer du att lära dem hur man beter sig på rätt sätt.
Det enda skälet till att barn inte uppför sig ordentligt är att föräldrarna inte har visat dem hur de ska uppföra sig.
Min åsikt: Här håller jag ju nog med om att man ska föregå med gott exempel. Vill du inte att barnen ska skrika så ska du ju inte göra det själv heller osv. Man lugnar ju sällan ner en situation genom att ropa tillbaka tänker jag. Sen är det ju kanske att ta reda på varför barnet skriker och se om man kan komma på nån lösning tillsammans på problemet. 
Jag tror barn känner sig stolta och bra av att få ta ansvar, så det håller jag helt med om att de ska få göra, sålänge det handlar om nåt som barn kan ta ansvar över.
3. Du är ensam i kampen om att uppfostra dem - men det är ditt eget fel
Jenner menar att det förr i tiden var allt från lärare till andra föräldrar till slumpmässiga människor som gav barnen ett tydligt budskap när de uppförde sig dåligt.
Hon kallar det "the village". Alla tog ansvar och hade som mål att få alla barn att vara väluppfostrade.
Tyvärr är det idag nästan omöjligt för lärare eller en anställd att skälla eller säga ifrån till ett barn, eftersom majoriteten av föräldrar lätt blir arga på lärare ; i själva verket är många föräldrar inte ens intresserade av att ta reda på vad som egentligen hände för att orsaka denna typ av reaktion från en överordnad. Om föräldrarna agerar så här, säger du i princip till ditt barn att om det missköter sig kan varken du eller läraren eller en anställd göra något för att stoppa barnet.
Jenners råd är att ge beröm till andra föräldrar för att de sätta gränser, och lyssna på feedback från en berörd lärare innan du stormar ut ur rummet. Många har blivit alltför känsliga.
Min åsikt: Jag och mina vänner har sagt åt varandra att vi helt klart får säga till varandras barn om vi ser att nån gör nåt fel, och det tycker jag är självklart att även lärare eller andra liknande personer ska få göra. Men att skälla på barn tycker åtminståne jag är ganska onödigt ifall man annars säger till och förklarar för barnet varför hen inte kan göra si eller så. 
4. Få kontroll över genvägarna till barnuppfostran
Ja, det är bra att dagens barn har tillgång till all möjlig elektronik som kan göra barnuppfostarn enklare. Eller att ge barnen något att göra medan de väntar. Men det är för lätt att bli helt beroende av att barnen har något att underhålla sig med kontinuerligt, säger Jenner.
Tillgång till en iPad eller bärbar DVD-spelare gör det givetvis lättare för både barnen och föräldrarna. Problemet är bara att ditt barn inte lär sig att ta tålamod eller att bli uttråkad. Ditt barn behöver lära sig hur man ska underhålla sig själv, och behöver lära sig att ibland blir man uttråkad. Sådan är livet, tyvärr. Och det är bättre att de lär det som barn, snarare än att upptäcka det som vuxen.
Jenner menar därför att man måste lära era barn detta, till exempel genom att inte ge iPaden bara för att man måste vänta i 20 minuter på en restaurang. Barn måste lära sig att inte all mat blir färdig genom att slänga den i mikrovågsugnen i tre minuter. Helst ska de hjälpa till att göra maten från början.
Bebisar måste lära sig att de inte plockas upp och placeras i en hoppstol varje gång de är lite smågriniga. Småbarn måste kunna lära sig att de inte automatiskt tas upp av föräldrarna om de sträcker upp sina armar.
Barn måste lära sig att det är stor tillfredsställelse i att klara något själv, och att även om genvägar till underhållning kan vara en bra sak, så måste man ibland lära sig att göra saker sakta också.
Min åsikt: Dethär kan jag hålla med om till viss del. Tycker inte att man behöver sätta på telefonen/tabben med nån film direkt det ska väntas en stund utan istället hjälpa dem att hitta på nåt annat, som att räkna löv eller bilar eller vad som helst. Jag låter alltid Oliver få stå på en stol bredvid när jag lagar mat osv så känner han sig delaktig och tiden går fortare. Men detdär med bebisar? Häh? För mig är det självklart att ta upp Noel om jag märker att han är ledsen (fastän han inte skrikgråter). En bebis kan inte få för mycket närhet! (hoppstol/gunga är ju sen inte bra för bebisar så dit placerar jag inte mina iaf)
5. Föräldrar lägger alltid barnens behov först
Barn måste lära sig att det handlar inte alltid om dem och deras behov. Jenner använder exempel att pappor som släpper allt de har i sina händer för att hjälpa barnet med det minsta behovet, eller att mammor som stiger upp flera gånger under en natt för att ta hand om barnet. Mammor och pappor glömmer idag sina egna behov, eftersom de fokuserar för mycket på barnen först.
Hon säger att det är inget fel med att ge efter barnens önskemål, men det är också inget fel att säga till ditt barn att den får vänta lite innan den kan få sin önskan uppfylld, om det är att vänta tills du kommer till en plats där De säljer vatten eller måste underhålla sig själva.
Hon säger att det är inget fel med att ge efter barnens önskemål, men det är också inget fel att säga till ditt törstiga barn att den måste vänta lite tills du kommer till en plats där du kan välja köpa något att dricka. Och det är inget fel med det faktum att det är okej att säga "Nej" ibland, eller be barnet att underhålla sig själv, medan mamma eller pappa tar lite tid åt sig själva.
Min åsikt: Skaffar man barn så är det ganska naturligt att ett prioriteringsbyte sker. Från att själv ha kommit på första plats har man nu en liten knodd som kräver både det ena och det andra, vilket är helt naturligt! Barn och bebisar reagerar på känslor och intryck och gör ju inte saker för att jävlas, så att neka dem hjälp i såna situationer känns för mig ganska onaturligt. "..mammor som stiger upp flera gånger under en natt för att ta hand om barnet" - ja? Ska man låta barnet skrika då för att mammans behov går före? Idealiskt vore ju att dela på ansvaret men som ammande mamma är det nog faktiskt bara att vakna och amma mitt barn även om jag kanske hellre skulle sova. Sover inte Noel sover inte jag, easy as that.
Jenner avslutar sin krönika genom att påpeka att om du inte snart byter de punkter som hon har listat kommer vi att sluta med att vi uppfostrar bortskämda barn. Barn som har lärt sig att vara själviska, otåliga och oförskämda. Barn som är vana vid att få allt som de vill ha det."
Hmm.. Don't agree on that, no. Självklart är det skillnad beroende på barnens personligheter och hur långt man "curlar" dem (vissa är ju faktiskt väldigt extrema) men genom att försöka förstå, lyssna och undvika onödiga konflikter tror jag inte barnen blir vidriga individer.