Just precis idag har jag ammat bredvid en glasskiosk, på en parkbänk, stående intill en klätterställning och på en restaurang. Tänk er - mitt ute bland den sköra, pryda allmänheten!
Hur täcks jag, och jo. jag täcks!
Det är så oerhört skönt att jag denna gång verkligen inte bryr mig om vad andra tycker om oss och vår amning! Med Oliver ammade jag offentligt om det riktigt behövdes, jag gick inte undan då heller men kände mig inte helt bekväm överallt ändå. Minns att jag kände mig så glad en gång när jag ammade honom på ett café och en tant som satt ett par meter bort sa att det ser så mysigt ut! Kändes som en bekräftelse på att det verkligen var okej och efter det kändes det inte lika obekvämt mer. Tack tanten!
Efter den jobbiga starten med Noel är jag glad att vi ens kommit igång och kan amma. Så när Noel vill ha mat kan jag inte bry mig mindre om var eller när vi är. Där vi är där ammar vi. Stör det någon så kan de ju låsa in sig på toaletten under tiden - nemas problemas.
Känner mamman att hon vill gå undan de ska amma är det såklart helt okej, men att bli hänvisad till en toalett för att amma är i mina öron lika logiskt som att hänvisa de som smackar eller äter med öppen mun till en toalett för att sättet de äter på stör andra. (nu fick man nog amma ute i restaurangen i fråga om man inte vill använda toaletten, men i kommentarerna fanns det många som efterlyste strängare regler om var man får amma)
Rövhatten Henri kunde nog låsa in sig i ett fint enskilt utrymme på obestämd framtid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar