Känner mig slutkörd och som att hela senaste veckan gått förbi i ett töcken, men nu känns det som att dimman lättar och jag vet inte ens riktigt vart veckan tog vägen.
I torsdags blev både jag och Noel magsjuka. Jag blev snabbt frisk igen och det blev Noel också, trodde vi. Nästa dag tog febern vid och han ville inte äta nåt, vilket ändå kändes ganska förståerligt, man brukar ju inte ha jättebra matlust efter att ha spytt upp allt man satt i munnen dagen före.
På lördan började han spy igen och höll på till söndag, det hade alltså gått 4 dagar utan mat/att maten kom upp och feber på det, så han var minst sagt slut! Åkte in med honom till jouren vid 12 tiden på söndan och vi blev inlagda på barnavdelningen då crp låg på 50-nånting och även leukocyterna(?) var förhöjda. Där var vi över natten och ännu på måndan var han fortfarande lika dålig, crp hade stigit till 81 och de beslutade att sätta dropp åt honom. Det hade han i 6 timmar innan han lite piggnade till och vi slapp hem 20:30 på kvällen för att få sova i egna sängar (min säng på sjukhuset var dessutom för kort så jag fick sova på snedden heheh *tallgirl-probelms*). Igår morse skulle vi tillbaka igen till kl 8 för nytt crp, vilket som tur visade sig ha sjunkit ner till 51 igen, så vi slapp hem tillbaka sen efter ett par timmar.
Igår under dagen och idag har han varit betydligt mer sig själv igen. Det kom inte fram exakt vad det berodde på att han blev så medtagen men läkaren trodde att det var rinovirus (dvs typ förkylning!?), så inte värre än så ändå, men av nån anledning verkar sånt som vi andra klarar av med enkelhet ta riktigt hårt på just honom. Vet inte om det kan ha med prematuriteten att göra eller nåt annat? Han blir ju inte direkt lättare sjuk än oss andra men när han blir så blir han inte bara lite, utan det slår verkligen ut honom totalt!
Lite psykiskt jobbigt för mig också då jag är en sån som gärna vill att det vi har planerat ska gå enligt planerna, annars får jag lätt lite ångestliknande känslor och bara huh, nej, blä.
Nu var det ju då meningen att pojkarna skulle börja skolas in på dagis igår, för att hinna med åminståne fyra dagar inskolning (vilket jag redan tycker är väldigt lite för Noel) innan jag börjar skolan på måndag. Nu sket ju det sig och Noels avdelning är dessutom stängd tills på fredag då det inte är några andra barn som behöver dagvård före det. SÅ. Från fyra dagar till en dag inskolning. Det är ju inte ens ett alternativ. Började redan planera att skjuta upp studierna till januari pga detta men ringde och pratade med skolan och jag börjar på onsdag istället. Då får vi iallfall fredag, måndag och tisdag inskolning och då är det ju bara tre dagar de sen behöver vara längre dagar den veckan innan vi får ta det lugnare igen (jag har ju alltså bara två veckor skola under hösten och sen praktik/jobb utöver det vilket ju är skiftesjobb = mindre dagistid). Så ja, känns ändå ganska bra. Nu får vi ta en dag i taget då bara och hoppas vi inte får några bakslag och insjuknar i nåt igen.
Huhh, orkade nån läsa igenom det pladdret med nån hjärnkapacitet och typ intresse för livet kvar i behåll får jag lov att applådera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar