Läsarfråga - Språk och barnaskaffande

Nåjaa så låsa e na fleir frågona tå!

Tack anonym, you are allways there when I need you. :')

 

No we don't, we actually speak english among each other.

Nånää! 

Vi pratar nog svenska.

 

För 9+ år sen när vi börja sällskapa så kunde jag nada finska o S nada svenska (we only spoke the language of lööövheheheh, nä vetefan hu vi förstod varann..), men han ville lära sig svenska så då blev de automatiskt så! Sen nu efteråt så har han ju dessutom jobbat typ 8 år på Snellmans var han har många svenskspråkiga arbetskompisar så en del har ju kommit därifrån också. Såå nog hörs det säkert (jag är ju så van att höra så jag tänker inte riktigt på det) att han är finskspråkig när han pratar o de kommer lite grammatikfel ibland men nog kan han typ flytande larsmo/jeppis dialekt bara det inte är allt för ovanliga ord!

 

Jag pratar lite blandat med Oliver! När jag pjasar mig så blir det på nåt vänster lite mer högsvenska men när jag pratar normalt så pratar jag nog dialekt! Sami ska ju egentligen prata finska med honom men jag måste påminna om det hela tiden för annars far det bara på svenska då han är så van att prata det här hemma.. -_- (han skulle nog gärna få prata finska 24/7 här hemma men han kan inte svänga om det mer så han blivit van med svenska.) 

 

 

Nå jag slutade med p-piller redan för 2-3 år sen då jag började glömma att ta dem hela tiden så då tänkte vi att "nähä läta vaa tå!" Hade då redan ätit dem sen jag fyllde 16 så tänkte också att det kanske var lika bra att sluta med dem då det just då kom fram en massa om folk som fått typ blodpropp av just det märket jag åt också så.. Så vi var nog "oförsiktiga" rätt länge o tänkte att sker de så sker de men när vi faktiskt började försöka bli gravida så tog det nog bara ca 2 månader.

 

Skulle jag av nån anledning inte kunnat få egna barn så skulle jag nog ha kunnat fundera på adoption! 

För S var det dock inte lika självklart så det skulle vi nog ha behövt diskutera o fundera på ordentligt isåfall, och nu kan vi ju få egna barn så då är det inte aktuellt för oss. Visst är det otroligt sorgligt att det finns så många barn utan föräldrar som verkligen behöver trygga hem men känner inte att jag skulle vilja adoptera typ bara för att, utan nog isf verkligen längta efter och vilja ha barnet.