Babygos som framkallar babyfeber

Idag for jag och Carro o träffade på en riktigt nybakad (9 dagar gammal) bebis! Paukku har ju nämligen fått tillökning! Ojojoj så söt så man nästan går av! Och hur är det så svårt att minnas att man själv hade en såndär liten en för bara ett år sen!?

Jag börjar ju förståerligt nog blir babysjuk jag också när man får hålla ett såntdär litet knyte.. 

Dock har jag ju gått igenom några stadien sen Oliver föddes, t.e.x

Just efter förlossningen - ALDRIG I LIVET att jag NÅGONSIN föder ett till barn!!!

Några veckor efter förlossningen - Tjaa nångång om många många år kanske man kan tänka sig ett till..

Några månader efter förlossningen - Jo nog ska vi ha en till nog, kanske om nåt år.

För några månader sen - Joo självklart ska han ha ett syskon! Inte så många år mellan vill man ju ha ändå.

Typ en månad sen - Jo alltså jag vill nog ha ett till barn, men ja sku verkligen int orka va gravid nu!

Nu - Jomen va sku int e ga ti laga undan e så fort som möjligt?

Hahah alltså jaa.. man e ju nog lite ombytlig i sina åsikter.. Men rokoen kvinno som int kan änder se! heheh 

Men nej, skämt åsido, jag tror nog inte vi kommer se nån preggobetti på ett bra tag, typ ett år, än. Kroppen känns det nog som att helt bra skulle kunna va redo för en graviditet, men jag tyckte ju det främst kanske var mentalt och psykiskt tungt att vara gravid, och just dedär att gå o fundera på allt och oroa sig hit o dit (kanske man ju inte behöver fundera lika mycket under grav. #2 som under första iofs men) och inte känna igen sig och sin kropp skulle jag inte orka med just nu känner jag. 

En framtida förlossning, som jag ju efter den förra tyckte var typ värst i världshistorien att vara med om, ser jag dock fram emot!

Men det jag är säker på är att jag(vi) vill ha ett till barn åtminståne, men när det sker får tiden utvisa, och som tur har jag ju andras bebisar att gosa med under tiden!