Min mammahjärna är konstig

Oj nog är blir man en konstig människa den dagen man blir mamma alltså. 

Emellanåt går man bara tyst omkring o längtar efter dagen (och ibland får man psykbryt o ba "ja måååst få va eeeeeejsmeeeend en tiiiimaaa ja får na feeeeejl") när man ska få va ensam hemma o hur man ska slänga sig på soffan o göra så lite som det bara är mänskligt möjligt utan att behöva va uppmärksam på babylarm eller underhållning av barnet. Och så kommer dagen när pappan o barnet faktiskt far bort från hemmet utan en (i FYRA timmar!), och så får man tråkigt o önskar hem dem redan efter typ 45 minuter!?

Ja, så jag låg på soffan då typ en halvtimme, sen fick jag tråkigt, hoppade i bilen o for o gick på loppis ett varv, o sen började jag fiska kaffesällskap. Carro o Gry nappade o uppenbarade sig efter en stund hemma hos oss i vårt ovanligt tysta (kan int säga lugna för Pendi blir ofta lite craycray då det vankas besökare) hushåll.

Sen låg jag på soffan igen tills karlarna kom hem igen i tid till lillkarlens kvällsgröt. Så ja, mission accomplished när det gäller soffligg ändå, men förstår inte hur man kunde göra det typ dagar i streck före man fick barn!? Huhhu. Nåt ordentligt har jag inte fått gjort idag men det kan jag väl lika bra försöka mig på imorgon.

Små soffliggare

Ikväll ska jag ännu (omg det är typ natt redan säger min mammahjärna) på bio med Jessi! Skräckfilm dessutom. Får se vem som väcker vem av mardrömmar inatt.