Att vara någons favoritperson

Vi skulle ha en testnatt hos mommo och moffa inför midsommar i senaste helg då vi egentligen hade tänkt vara borta två nätter i streck då vi ska till Uleåborg på bröllop då, men jag fick hämta hem pojkarna igen efter några timmar då den yngre var fullkomligt otröstlig. Jag hade sett fram emot en natt ensam då Sami också var borta över natten men hade ju nog i bakhuvudet att det var ganska stor chans att åtminståne Noel skulle behöva mig ännu under kvällen. Så istället för första natten ensam hemma på 3 år fick jag istället en natt ensam med båda pojkarna, varav den ena vaknade en gång i timmen + feber heheh..

Men ja, superförvånad var jag inte. Noel har skötts av nån annan än hans föräldrar endast två gånger nu under hans första levnadsår (då mina föräldrar som varit här hos oss med pojkarna), sen han kom hem från sjukhuset. Det märks tydligt att just han och jag har ett speciellt starkt band och han vill helst inte vara i nån annans famn om jag är i närheten. Smått jobbigt ibland, ja, men jag skulle ju aldrig önska bort att vara hans favoritperson.

Det åtagandet tar man ju direkt på sig när man blir mamma. ❤

Så, lite surt men Sami lämnar hemma och jag åker med kompisar till Uleåborg på midsommarbröllop istället. Kommer bli annorlunda än tänkt men avkoppling likväl! Tumistid hinner vi nog med ännu när Noel blivit lite äldre och mer redo.