Tankar som snurrar i mitt huvud ikväll
- Skönt att Sami fått semester! Jag kommer jobbar några skiften per vecka men främst bara 4-5 timmar i gången så vi kommer ha massa ledig tid tillsammans hela familjen ändå. Får dock inte riktigt in att han ska vara ledig fyra veckor nu utan kommer hela tiden på mig med att fundera vad vi ska göra på dagarna för att få tiden att gå när han är i jobb. Nån dag ska jag på asian/sushilunch har jag bestämt. Har inte ätit sushi sen i Esbo i februari.
- Bara just på en månad kvar till dagisstart.. Oliver tror jag är redo men jag får sån ångest när jag tänker på Noel, som tror att jag övergett honom om jag inte är i samma rum som honom hela tiden när vi inte är hemma. Känner att han SÅ inte är redo. Känner mig självisk för att jag vill få färdigt skolan, gnager i mig att jag kanske borde skjuta upp det till januari åtminståne.. Han kommer ju vänja sig förr eller senare säger folk. Men hur många dagar kommer han skrika sig igenom före det..?
- Jag vill äta hälsosamt men kommer mig liksom inte för det!? (hahah huhhu vilket problem) Känner att jag ätit så mycket godis, chips och skräpmat de senaste veckorna (månaderna?) i och med möhippor, roadtrips och lathet. Vill inte gå på nån svältkur, utan mer typ äta mer grönt än vanligt (utöver vanlig typ hälsosam mat) och faktiskt försöka truga i mig dedär 2 litrarna vatten man egentligen alltid borde dricka. Nu dricker jag kanske ett glas vatten per dag om jag inte tränar. Ok - Imorgon börjar jag. 2 liter vatten. Challenge accepted.
- Något så världsligt som bröllopskläder tar också upp sin tanke- och stressprocent. Ens bror gifter sig ju (förhoppningsvis) bara en gång i livet! Om tre veckor dessutom. Vill kanske ha klänning, men trivs bäst i byxor. Har beställt och skickat tillbaka runt 15 klänningar i vår, några passade men ingen var jag.
- Syrran kommer hem på lördag - som vi väntat! Oliver funderar var Norge är, tror att "nyt ollaan Norgessa! Missä Nathalie?" när vi kommer in till stan och han saknar nog sin moster så!
Va gäller dagis sku jag säga att jag tror aldrig du ångrar om du skjuter upp skolan och är hemma lite längre!:) Men samtidigt blir det säkert bra vad du än bestämmer dig för!
SvaraRaderaDet är ju faktiskt nog sant.. sen om några år tänker man säkert inte på att det tog ett halvår hit eller dit att bli färdig..!
RaderaJag började studera när jag hade en ettåring, men insåg snabbt att hon var alldeles för liten och känslig efter några veckor av gråt vid både lämning och hämtning.. hon började panikgråta när hon såg mig komma och hämta henne och vägrade sedan släppa mig under hela kvällen. det var nästan värre för hjärtat när jag såg hur lättad (yttrade sig alltså i panikgråt) hon var när jag hämtade.. låter ju knasigt men jag tycker man hör så ofta om barn som gråter på morgonen men sen vid hämtningen vill de knappt fara hem då de har så kul i dagis.. så var de int för oss. nå detta medförde att jag inte kunde koncentrera mig på läxorna på kvällen för både hon å jag ville ju förstås också ta igen all tid vi missat under dagen.. jag valde att hoppa av och vänta ett år med skolan och har inte ångrat mig en enda gång. hon var så mycket mera redo för dagis när hon var 2 år och jag slapp gå runt med en klump i magen varje skoldag. håller nog med anonym här att ingen tackar dej för att du gör färdig skolan men Noel tackar dig (och du dej själv) om ni, om bara möjligt skjuter upp det några månader så han får vara hemma ännu om din magkänsla säger att han inte är redo.men dömer dej absolut inte för att du vill göra klar skolan, som sagt så började jag ju själv när min dotter var 1. om du ska vara hemma med Noel ännu så sku ju Oliver också få en mjukare start med kortare dagar i början, men vad du än bestämmer så blir de no säkert bra =)
SvaraRaderaJaa de känns ju nog lite onödigt att utsätta honom för flera veckors gråt om de faktiskt känns ännu när de närmar sig att han int e redo.. Tror vi ska försöka träna lite mer med små stunder med andra människor nu före och ifall de int alls blir bättre så skjuter jag nog kanske upp studierna till januari iallfall. Vill ju inte känna att man förstör hans och min höst om han måste va ledsen varje dag o jag inte vill träna eller göra nånting annat än trösta på kvällarna..
RaderaNella va 1 1/2 år då hon börja dagis och de gick hur bra som helst! Men du kan ju pröva först med inskolningen och se hur de känns. Då blir di ju först där bara 1-1 1/2h. Ja tyckt de va hemskt att behöva lämna Nella och livrädd för att hon int sku trivas men hos oss va alltså känslorna helt obefogade :)
SvaraRaderaHur var Nella före hon börja dagis? Hadd hon varit o skötas nå innan o tyckt hon om att va i andras famnar osv? :) Oliver var ju vad jag minns mycket mer självständig redan i den åldern, hade ju nog haft honom o skötas flera gånger då redan.. men med Noel är det int bara ledsengråt som går att blanda bort utan hysterisk gråt så fort han ser att jag far bort (om så bara till nedrevåningen vid fammons i helgen t.ex.).. :/
RaderaNella ha no gärna vari me andra o e ibland nästan för social sådär e di ju no ganska olika.. men man vet ju ändå aldrig de kan ju gå hur bra som helst på dagis! Synd bara att di int e på sama dagis me oliver då sku de kanske va lättare fö Noel :(
RaderaPå samma dagis är de men i olika grupper, men de har int alls gjort nån skillnad om Oliver har vari med när vi har prova han dem o skötas hittills.. Ingen som helst tröst varesig det är Olli eller nån annan som försökt trösta o krama.. :/
RaderaVoi äsch då :( Håller tummarna för att de går bra sen iallafall!
RaderaDet går kanske hur bra som helst i augusti,dehär är troligen bara en "fas"i utvecklingen som ofta inte håller i sig länge,det går ochså att fråga om en i personalen kan ta sig an honom i början (som egenvårdare vi har i Larsmo) så blir övergången till dagvård lättare
SvaraRadera